Dag 11: VM är över — 41:a av 180 efter en tuff semifinal

Mitt VM är över. Efter att jag missat finalen blev det en semifinal med en kart som aldrig gav mig chansen att slåss om placeringarna. Jag lämnar Danmark som 41:a av 180 förare — och trots allt med känslan att jag fortfarande kan konkurrera där uppe.

Matchracet: lottad mot den bästa direkt

Dagen började med matchrace-kvalet, där förarna ställs mot varandra man mot man. Jag lottades mot Ruben Boutens redan i första omgången — en förare jag skulle ranka som en av de bästa, kanske den bästa, hyrkartföraren genom tiderna. Att åka ut mot honom är inget jag skäms över.

Förlusten hade dock ett pris. Ruben fick välja kart inför semifinalen, och jag blev tilldelad kart nummer 40. Jag hade varken sett eller kört den tidigare under veckan, och redan efter de första varven stod det klart att farten helt enkelt inte fanns där.

Semifinalen: ett ensamt race med kart 40

Jag startade från 15:e plats av 18 förare. Redan efter ett par kurvor låg jag sist, och därifrån körde jag i princip hela det 30 minuter långa racet ensam, utan möjlighet att kämpa om några placeringar.

Siffrorna säger det mesta: min bästa varvtid var tre tiondelar långsammare än den näst långsammaste förarens i fältet, och hela åtta tiondelar efter den snabbaste. Under delar av racet var jag dessutom nära att bli varvad av segraren.

Frustrerande, så klart. Samtidigt visste jag att finalen redan var utom räckhåll, och då spelade det mindre roll om slutplaceringen blev några snäpp högre eller lägre.

Känslan efter VM

Jag avslutar VM på en 41:a plats av 180 förare. Med tanke på hur lite jag har kört inför årets mästerskap är jag faktiskt nöjd med det. Jag kör totalt kanske fem till åtta gånger per år, medan många av konkurrenterna hinner med lika mycket på en eller två veckor. För dem är det här ett heltidsjobb, med träning och tävling världen över.

Bortsett från hemmaförarna, som redan kan banan, hade jag dessutom minst träning av nästan alla på plats. Bättre förberedelser hade kunnat göra stor skillnad och hjälpt mig hitta tempot tidigare i veckan.

Jag har varit i VM-final alla tidigare år jag ställt upp. Den här gången räckte det inte hela vägen. Det kan jag acceptera — och samtidigt är det något som motiverar mig inför framtiden.

Det tar jag med mig

• Bättre förberedelser inför stora mästerskap gör stor skillnad.
• Det går att konkurrera högt upp i världseliten även med begränsad körning.
• Ibland avgör materialet mer än man önskar. Då gäller det att acceptera läget och gå vidare.
• Ett stort tack till Primab och Labatus — sponsringen gjorde resan till VM möjlig.
• Och tack till alla er som följt race-rapporterna, stöttat och skickat hejarop under veckan. Det betyder mer än ni tror.

Alla rapporter från veckan finns samlade på VM-sidan.

VM 2026 är över. Over and out.